#svpol

Visst är det härligt att vara ung? Det är en tid av frihet, av utforskning, av nyfikenhet, av en känsla av att framtiden ligger för ens fötter. Världen väntar på att en ska ta den med storm, men den är fortfarande tålmodig med ens felsteg. Allt kan hända. En är odödlig, allsmäktig och kommer att ta över världen så fort skolan gått över.

Yeah, right.

Det finns en väldigt utspridd uppfattning om en ungdomstid som är väldigt mycket friare, härligare, bättre, idyllisk och metropolitisk än vad den egentligen är. Den lever kvar från en tid då ungdomligheten var ny och romantiserades av både dåvarande ungdomar och äldre samtida författare som ville hänga med. Att säga att ungdomligheten var en hit när den lyckades slå igenom är väldigt mycket av en underdrift; den lyckades med konststycket att baxa sig in i samma sfär av självklarheter som folkhemmet ingår i, och har stannat där sedan dess.

Ungdomlighet är en väldigt modern uppfinning. Vi säger uppfinning, eftersom den i mångt och mycket inte fanns för ett sekel sedan. Övergången från barndom till vuxenhet var en stor, ceremoniell och självklar del av livet, vanligtvis med en brytpunkt vid konfirmationen. Före – barn. Efter – vuxen. Det är först i och med att den specialiserade arbetsdelningen började kräva en bättre utbildad arbetskraft som ungdomen började träda fram; den längre utbildningstiden skapade ett tomrum av livstid som inte funnits innan.

Elvis och Beatles hjälpte till att fylla detta tomrum. Friheten och odödligheten hakade på strax efteråt, tillsammans med ungdomsgenerationen som sådan.

Foto: Chris JL

Den där friheten och valmöjligheten som så ofta förknippas med ungdomen har också en baksida. När valfriheten är garanterad är valet ett måste, och att inte veta vad en vill är inte helt att rekommendera. Det gäller att rikta in sig mot sitt mål snabbt – annars halkar en efter, och måste springa desto fortare för att hinna stå still i jämförelse med alla andra.

När skolungdomar börjar få betyg i åttonde klass säger vi inte att det är okej vad de än får, att ingen kommer att bry sig om femton år och att allt över IG är godkänt. Det vi i stället säger är att hela deras framtid bokstavligen hänger på de bokstäver de får, och att det är nu det gäller. Sen är nu, och om du börjar misslyckas nu så är du ett misslyckande för resten av livet!

Känn ingen press.

När gymnasiet börjar inträffar samma fenomen igen. Med tillägget att en nu även måste vara ung, fri och framtidsoptimistisk. En är ju ung, trots allt, och det gäller att inte slösa bort sin ungdom på att vara ung och osäker. Ungdomen inträffar bara en gång, och du vet vad du måste göra!

Fast känn ingen press.

Skolan har nämligen satsat mer pengar på curatorer än kuratorer, och har ingen tid för din ångest såvida den inte sätts i kreativt arbete.

Kom tillbaka när du pratat med Elvis och rört vid hans hår.

Foto: Miss A

Det finns bilder av ungdomligheten, och bilder av ungdomar. Det finns å ena sidan en bild av unga som fria poetsjälar i väntan på möjligheten att blomma ut i potentiell mänsklighet; det finns å andra sidan en väldigt stor frestelse att kasta detta i ansiktet på de unga och kräva att de lever upp till detta, nu. De är unga, de är lyckliga; de är unga, de överlever.

Och överlever, det gör de. Och härdas. Av bostadsbrist, arbetslöshet, studieskulder och kriminalisering.

Det unga människor behöver för att kunna bli vuxna är någonstans att bo. Om det sker i kollektiv eller i ensamhet beror på de inblandade, men det underlättar för det stora flertalet om det finns hyresrätter för boendet att äga rum i. Ändå verkar det vara på högsta mode att omvandla till bostadsrätter till både höger och vänster. Främst höger.

Det hävdas – med visst pathos – att ett inträde i arbetslivet är den nya konfirmationen, och att steget in till vuxenlivet inte kan fullbordas utan detta. Särskilt som arbete kopplas till självförsörjning; den som icke arbetar skall icke heller äta. Med en ungdomsarbetslöshet på nära nog 25 % lär vi ha en härdad ungdomsgeneration ett bra tag framöver.

I en tid som flytt var en examen närmast en garanti för att få jobb. Över tid har dock högskolorna gått från att vara vetenskapens sista bastion till att vara en social åtgärd för de som av någon mer samtida orsak inte är i arbete. Och när de oplanerade studierna inte leder till en examen står den stackars studenten kvar som både arbetslös och skuldsatt. I gott sällskap med sina nyutexaminerade kollegor.

Och, som om inte hela projektet med att bli en hederlig medborgare var svårt nog, så ligger den kriminella banan inte långt bort. En behöver inte ens anstränga sig. Att vara ung är närmast synonymt med att vara fildelare, och som Hornstullsincidenten visar så är en polismans blotta närvaro tillräckligt underlag för misstanke.

Missförstå oss rätt. Det som inte dödar härdar, och om trettio år kommer det att skrivas dikter och sånger om den ungdomspolitiska situation vi har idag. Mycket av detta kommer att bli fenomenalt – moderna tankar om varandra. Men det är ändå inte utan att vi ställer oss frågande till en politik vars enda långsiktiga målsättnings tycks vara eventuella subalterna kulturyttringar och ett glorifierande av en arbetslinje som inte längre är hållbar.

Men för all del. Känn ingen press.