#svpol

Det svåraste med att beskriva härskartekniker är inte att beskriva vad de är för något. Retoriska fulknep förklarar sig själva. Svårigheten ligger i att förklara varför de inte borde överanvända dem för att få igenom sin vilja vid varje möjligt tillfälle. De är ju bevisligen effektiva, trots allt, och det förklarar inte sig självt varför effektiva verktyg bör lämnas oanvända när hela världen ligger inför ens ambitiösa fötter.

Det går att motivera varför dessa inte ska användas på två sätt. Det ena är ett lite småkomplicerat moralfilosofiskt resonemang om varför det är bättre för alla att vara god än motsatsen. Det andra är att helt enkelt beskriva dem, och låta dem tala för sig själva.

En första form av härskarteknik är att låta bli att berätta saker för någon. Särskilt då när det gäller viktiga saker. Så som att ett viktigt möte ombokats, att det är fest i helgen eller att den där stora, omfattande planeringen som kräver enorma uppoffringar inte gäller längre.

En andra form är osynliggörande, eller att inte erkänna någon närvaro. Vilket i rent bokstavlig bemärkelse kan vara att ignorera någons fysiska närvaro, och helt okynnes börja småprata högljutt om annat när någon kliver upp i talarstolen. Eller, mer metaforiskt, att konsekvent och systematiskt låta bli att nämna en viss part, trots att denna har betydelse för det sagda.

En tredje form är förlöjligande. Vilket är en elak form av ämnesbyte – att när någon lägger fram ett sakligt argument haka på någonting närliggande, framställa det i absurd dager och få den framläggande att framstå som just absurd. Eller bara skrattretande.

En fjärde form är dubbel bestraffning, som kan ta sig uttryck i att först kritisera någon för att göra x, och sedan kritisera samme någon för att göra y i stället för x. Detta är en extremt vanlig taktik i valrörelser, där allt ens motparter gör kritiseras – även sådana saker som motiverats av kritik från den egna sidan. När motparten inte är överfixerad på skattesänkningar så är den obeslutsam i budgetfrågan.

En femte form är påförande av skam. Skäms, oh du snyltande gratispirat! Skäms, oh du ointelligenta sverigedemokrat! Skäms, du motståndare! Skäms, oh du politiskt aktive, för du är fel, och din aktivitet leder på sikt landet i ruiner! Det är ditt fel!

Som synes så är dessa metoder brutalt effektiva när det gäller att kommunicera budskapet att du inte bör komma tillbaka nästa gång. Och dessa metoder är så effektiva att de går att applicera på nära nog alla sammanhang. Om du inte gillar någon så har du härmed en beskrivning av hur du kan göra för att bli av med denne – bara att välja någon metod och applicera.

Problemet är förstås att de du inte gillar har tillgång till precis samma lista med retoriska fulknep som du (och några till), och känner igen knepen när de används. Och resten av världen har också tillgång till den, och är precis lika tolerant mot fulspel och systematisk mobbing som, tja, du.

Så om frestelsen att ta till lite oprovocerad härskarteknik för att driva igenom dina frågor råkar falla på – kom ihåg att ingen vill diskutera med någon som bevisligen kan sticka kniven i både rygg och strupe närhelst det passar den rådande politiska situationen.

Ingen tjänar på att debatten förfulas.