#svpol

När Flashback kommer på tal utanför Flashback så tenderar det att vara av två anledningar: antingen har någonting spektakulärt hänt och kommenterats på ett ännu spektakulärare sätt, eller så används det som ett exempel på internets generella foliehattstäthet. Det är inte helt ovanligt att saker avfärdas med motiveringen att de tillhör den kategori av ting som diskuteras på Flashback, eller med motiveringen att inget annat är att vänta av sådana som hänger där. Om det är sant eller inte brukar spela mindre roll; det används, och det fungerar.

Det är inte utan att vi funderar på hur ett sådant avfärdande skulle se ut om det riktades mot Svpol.

Vi anar att en första impuls vore att kalla oss en exkluderande skara elitistiska redaktörer som gillar att höra våra egna ord läsas, och som helst av allt vill hålla Svpol för oss själva. Vilket onekligen är en tes som kan finna empiriskt underlag – redaktionen har en viss övervikt när det gäller att ta ordet. Det beror dock mer på att vi misslyckats kommunicera att det enda formella krav vi ställer på folk är att de skickar sina (opublicerade eller bloggpublicerade) texter till svpolitik@gmail.com.

Informellt ställs genom detta krav på att ha självförtroende nog att skicka mail, och på en känsla av att kunna stå för sina ord inför en större publik. Vi kräver inga mästerverk, men av den generella responsen att döma är det vad våra läsare kräver av sig själva för att ens tänka tanken att bli publicerade hos oss.

Vi må ha våra pretentiösa ögonblick, men vi tror alla vinner på att komma bort från tanken på politisk diskussion som en elitsport.

En andra impuls vore att säga att vi är för höger, vänster, konservativa eller (med tanke på Informationsbyråns sporadiska upptåg) progressiva. Till vilket vi svarar att det bästa botemedlet är att skicka in en text som speglar det håll vi lutar för lite åt – det ligger i din makt att vrida skutan åt rätt(are) håll, och det finns ingen anledning att inte använda den om du ser ett behov.

En tredje impuls vore att säga att vi gör saker för egen vinnings skull. Till vilket vi svarar att Svpol som synes är helt reklamfritt, och att all tid och energi som går in i det hela sker på ideell basis. Vi tror på din rätt och möjlighet att ta ordet, och om vi kan inspirera eller uppmuntra dig att göra det så är det vinst nog.

Det gäller ju, trots allt, att komma på tanken att det kan göras. Att det ligger inom den vanliga människans räckhåll, och att inse att tiden då det bara var ett litet fåtal som håller låda medan resten av världen bara lyssnar – är över.

Med din hjälp kommer det gå lite fortare.