Digitala bibliotek, digitala barbarer
on July 12th, 2011 at 12:00Ibland ställer jag mig frågor som blir mindre besvarade ju mer jag tänker på dem. En av dem ser ut så här: vad är det för skillnad mellan ett digitalt bibliotek och en synnerligen väl curerad databas?
Det kan tyckas vara en märklig fråga, men den dras till något av en spets om vi ser Pirate Bay som ett ganska uselt bibliotek. Ett stort, välfyllt och väldigt diversifierat bibliotek, förvisso, men när det kommer till kritan också ett opålitligt och ohjälpsamt sådant. Om du inte vet vad du letar efter har du inte mycket hjälp att få, och den klassiska upplevelsen att gå omkring på måfå bland hyllorna bara för att se vad som finns är inte helt översatt från sin analoga förlaga.
Att Pirate Bay är ett dåligt digitalt bibliotek fråntar inte från att det är ett bibliotek. Eller, än mer, att dess historia är kantad av kontroverser rörande spridandet av upphovsrättsskyddat material – vilket dels är ett (digitalt) biblioteks huvudfunktion, men också en huvudfråga för hur vi ska förhålla oss till ett moget digitalt samhälle.
Den naiva frågeställningen är hur författare ska få betalt. En mer relevant frågeställning är hur samhället har råd att hålla kvar den allmänt tillgängliga kulturen i ett bristtillstånd.
De gamla grekerna hade filosofer bland sig. Vad dessa kunde göra var att ställa frågor om livet, universum och allting. Vad de inte kunde göra var att upptäcka att någon annan redan ställt samma frågor och kommit fram till ungefär samma svar vid ett tidigare tillfälle, och att de på det stora hela uppfann hjulet gång på gång i onödan. Inte bara för att det fanns en viss skepsis mot det skrivna ordet (däribland hos Platon och än mer Sokrates, som intet skrev), utan även för att det skrivna ordet var en dyr lyx förunnad ett fåtal privilegierade läsare.
Jag vill inget hellre än att säga att saker förändrats under de senaste två tusen åren.
Nu tenderar just bibliotek att drabbas av systematisk otur med historiska mellanrum. Först hyllas de av poeter, skalder och lärda personligheter, i poem, sånger och utläggningar. Och när politikens företrädare får nys om detta tenderar de att brännas ned. Om bibliotekens innehåll håller med politiken så är det överflödigt och onödigt. Och om det inte gör det så förleder det ungdomen och behöver förstöras just därför. I endera fall kan det brännas utan att något går förlorat.
Om vi nu åter ställer oss frågan vad som skiljer ett digitalt bibliotek från en väl curerad databas, så framstår den som lite mindre märklig men också desto mindre besvarad. Data är data är data, och en möjlig framtidsvision är att Piratpartiet blir brutalt onödigt av att trötta bibliotekarier helt enkelt går på Moderaternas linje och gör sitt jobb.
Så som poeterna, skalderna och de lärda har beskrivit det.
Jag ser inte riktigt hur du menar med din slutkläm. Blir inte Piratpartiet allt mer nödvändigt den dag bibliotekarier vill börja ta ansvar för kategoriserandet och tillgänglggörandet av all digital information som finns på nätet? Det var i alla fall intrycket jag fick efter att pratat med och lyssnat på folk från DIK under almedalsveckan.
Allt faller tillbaka på den där skillnaden mellan biblioteket och databasen. En databas kan organiseras efter bekvämlighet eller rent godtycke, medan ett bibliotek drabbas av kravet att behöva vara systematiskt och funktionellt. I någon slags mellanläge närmar de sig varandra så till den grad att det är svårt att se en skillnad längre, och vi börjar se osorterade bibliotek och välsorterade databaser stirra på varandra i förvåning.
Det finns något av en begreppsförvirring här. Som sagt – skillnaden blir lite mindre märklig men desto mer obesvarad. Och Piratpartiet får gärna greppa tag i frågan och försöka reda ut skillnaden.
För den väl curerade databasen (encyklopedin) krävs åtminstone fyra saker: Fullständighet, relevans, klassificering (för sökbarhet) och ett användbart gränssnitt.
Om vi förutsätter att informationen skall vara “gratis” för användaren, måste vi säkerställa att “någon annan” betalar de tre baskriterierna.
I patentsystemet (och det är dess stora fördel) betalar den som vill ha ett tidsbegränsat monopol för att författa en beskrivning i standardiserad form och betalar för att någon erfaren klassare klassar dokumentet.
I idealfallet betalar sedan årsavgifterna ett anständigt gränssnitt för databasen. Här brister det idag.
Relevansen i patentdatabaserna brister också. Mjukvarupatent, affärsmetodpatent och undermåliga beskrivningar bidrar till det. Det behöver också styras upp.
Så där, där kom min principiellt positiva inställning till patentsystemet in! Fast med reformbehov.