#svpol

Ibland ställer jag mig frågor som blir mindre besvarade ju mer jag tänker på dem. En av dem ser ut så här: vad är det för skillnad mellan ett digitalt bibliotek och en synnerligen väl curerad databas?

Det kan tyckas vara en märklig fråga, men den dras till något av en spets om vi ser Pirate Bay som ett ganska uselt bibliotek. Ett stort, välfyllt och väldigt diversifierat bibliotek, förvisso, men när det kommer till kritan också ett opålitligt och ohjälpsamt sådant. Om du inte vet vad du letar efter har du inte mycket hjälp att få, och den klassiska upplevelsen att gå omkring på måfå bland hyllorna bara för att se vad som finns är inte helt översatt från sin analoga förlaga.

Att Pirate Bay är ett dåligt digitalt bibliotek fråntar inte från att det är ett bibliotek. Eller, än mer, att dess historia är kantad av kontroverser rörande spridandet av upphovsrättsskyddat material – vilket dels är ett (digitalt) biblioteks huvudfunktion, men också en huvudfråga för hur vi ska förhålla oss till ett moget digitalt samhälle.

Den naiva frågeställningen är hur författare ska få betalt. En mer relevant frågeställning är hur samhället har råd att hålla kvar den allmänt tillgängliga kulturen i ett bristtillstånd.

De gamla grekerna hade filosofer bland sig. Vad dessa kunde göra var att ställa frågor om livet, universum och allting. Vad de inte kunde göra var att upptäcka att någon annan redan ställt samma frågor och kommit fram till ungefär samma svar vid ett tidigare tillfälle, och att de på det stora hela uppfann hjulet gång på gång i onödan. Inte bara för att det fanns en viss skepsis mot det skrivna ordet (däribland hos Platon och än mer Sokrates, som intet skrev), utan även för att det skrivna ordet var en dyr lyx förunnad ett fåtal privilegierade läsare.

Jag vill inget hellre än att säga att saker förändrats under de senaste två tusen åren.

Nu tenderar just bibliotek att drabbas av systematisk otur med historiska mellanrum. Först hyllas de av poeter, skalder och lärda personligheter, i poem, sånger och utläggningar. Och när politikens företrädare får nys om detta tenderar de att brännas ned. Om bibliotekens innehåll håller med politiken så är det överflödigt och onödigt. Och om det inte gör det så förleder det ungdomen och behöver förstöras just därför. I endera fall kan det brännas utan att något går förlorat.

Om vi nu åter ställer oss frågan vad som skiljer ett digitalt bibliotek från en väl curerad databas, så framstår den som lite mindre märklig men också desto mindre besvarad. Data är data är data, och en möjlig framtidsvision är att Piratpartiet blir brutalt onödigt av att trötta bibliotekarier helt enkelt går på Moderaternas linje och gör sitt jobb.

Så som poeterna, skalderna och de lärda har beskrivit det.