Det sägs ofta att etik och estetik har börjat smälta samman till en svårgreppbar enhet, och att det blir svårare och svårare att skilja dem åt. Vilket, onekligen, inte är den mest intuitiva av tankar. Särskilt inte som dessa två ord i sig själva är något vaga i konturerna.

Nyckeln till att komma underfund med påståendet är att börja med etiken. Vad innebär det att vara etisk i dagens samhälle, och hur karaktäriseras ett etiskt leverne?

Vissa skulle säga att det etiska ligger i att tänka på vad man gör. Andra vill gå längre, och säga att etiken ligger att göra och/eller inte göra vissa saker. Så som att, exempelvis, bli vegetarian och inte äta kött. Eller tänka på miljön och låta bli att ta körkort. Eller vad som helst – du finner otaliga exempel i din vardag, och du finner förmodligen också människor som använder sina etiska ställningstaganden som estetiska inslag i sina framställningar av sig själva.

Det elaka sättet att uttrycka detta på är att folk blir vegetarianer (eller någonting annat) bara för att det råkar vara coolt just där och då. Den mer neutrala formuleringen är att livsföring allt mer blir föremål för ett medvetet designande i individens försök att skapa sig någon slags jag i en värld där yta är viktigare än allt annat. De etiska val som görs tar sig genomgående estetiska uttryck, och är kanske eller kanske inte ett resultat av tankar om rätt och fel.

Det säger sig självt att detta framstår i olika dager beroende på om man betonar sinneslag eller handlingar i sitt etiska tänkande.

Någonstans på vägen börjar tankar av typen “är det rätt att äta kött?” bytas ut mot “skulle jag passa som vegetarian, och matchar det min livsstil i övrigt?”. Det blir inte riktigt den klassiska djupdykningen ner i de svåra frågorna, utan snarare det mer samtida och osäkra sneglandet på ens närmaste medmänniskor för att se vad de kan tänkas tycka och tänka. Aristoteles skjuts i bakgrunden till förmån för Amelia.

I slutändan riskerar vi att hamna i ett läge där de viktigaste etiska faktorerna är viljan att ha vara trendig och ens bekvämlighet, och där ens generella livsföring blir ett indirekt resultat av vilken av dessa tu som råkar vara aktivast för stunden.

Det sägs att etik och estetik har börjat smälta samman. Och i slutänden finns det egentligen bara en fråga att ställa:

Ser det bra ut på min politiska resumé att säga sådana saker?