Vindkraften, som faktiskt tillsammans med vattenkraften och solkraften skulle kunna täcka en stor del av Sveriges energibehov, är ännu inte tillräckligt utbyggd för att på allvar bidra till energiförsörjningen, trots att andra närliggande länder som Danmark och Tyskland numera satsar stort på dessa typer av energikällor. Det är delvis ett politiskt problem, trots allt kan bara tre partier i riksdagen på allvar sägas vara för förnybar energi, sedan Centerpartiets kärnkraftsmotståndare fått ge vika för Moderaternas kärnkraftskramare.

Men en viktig faktor att också ta med är individuella människors motstånd emot vindkraften, människor som kanske inte är politiskt aktiva men som vart fjärde år röstar på det politiska parti som kommer att ge just dem ett bättre liv och högre levnadsstandard.

Dessa människor, människor som du och jag, är en av anledningarna till att vindkraften inte har slagit igenom på allvar i Sverige ännu. Problemet är att vindkraftverken låter för mycket, enligt människor som bor nära dem, och att de dessutom förstör det orörda naturlandskapet.

Det är en intressant position att både säga sig vilja värna om miljön, men samtidigt vara emot förnybara och miljövänliga energikällor eftersom de sägs förstöra miljön(!), om än på ett rent estetiskt sätt. Det tycks vara ett fall av att vilja ha kakan och äta den också, att vilja ha ett oförstört naturlandskap, men samtidigt ha tillgång till energi som är både billig och miljövänlig. Kanske går det inte att få både och, och då måste man helt enkelt prioritera, vissa prioriterar det förnybara medan andra förkastar det.

Vi västlänningar lever ofta med föreställningen (medvetet eller omedvetet) att vi har oändligt med resurser när så inte är fallet. Jag är inte säker på om det handlar om önsketänkande eller bara ren förnekelse, men det gränsar absolut till någonting av det slaget. Vi lever hellre med en bekväm osanning är en obekväm sanning, därför blundar vi när vi borde se att energin har ett pris, ett pris som måste betalas i påverkan på miljön på ett eller annat sätt. Målet borde alltid vara att göra den oundvikliga miljöpåverkan så liten och harmlös som möjligt.

Alternativet som föreslås från de som förkastar det förnybara med antingen ekonomiska eller estetiska argument är ofta kärnkraften. Men intressant är också att alternativet med kärnkraft inte heller omfamnas av någon större majoritet idag, de stora riskerna med exempelvis förvaringen av kärnavfall kvarstår och ser inte ut att få en lösning inom överskådlig tid. Det verkar därmed råda ett slags dödläge mellan de som vill satsa på förnybart och de som vill behålla kärnkraft som den primära energikällan.

Min egen lösning på problemet med energiförsörjning vore att på allvar skära ner på elkonsumtionen, men att få människor att använda mindre el har inte visat sig vara så lätt. Ett bra komplement till detta är därför att också satsa mer pengar på forskning, för att på så sätt kunna utveckla mer energisnål teknik.

Men vad som behövs är inte bara politisk vilja, utan också att medborgarna i landet övertygas om att den förnybara energin verkligen är framtidens energi. Vindkraftens framtid ligger inte enbart i politikernas händer, väljarna har också en enorm makt att påverka debatten.

Jag vet inte om just vindkraft är det enda eller bästa svaret på energiproblemet, men en sak vet jag: att kärnkraft inte är det, och hur vet jag det? Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima… tre oerhört bra anledningar till att satsa på förnybar energi.

[Karl Henrik Karlsson är humanist och litteraturvetare. Det här är en minimalt redigerad version av den text som står att finna här.]