Kommer ni ihåg för ett år sedan, när en självmordsbombare nästan lyckades spränga sig själv mitt på öppen gata i centrala Stockholm?

Det vore hög tid att börja komma ihåg honom nu. Inte bara för att det är ett år sedan, utan även för att han används som exempelargument 1A på varför Säpo och Rikskriminalen bör få tillgång till den information FRA samlar in i sin verksamhet.

Ni känner till FRA:s verksamhet, eller hur? Försvarets Radioanstalt brukade hålla ett vakande öra öppet i radioetern efter signaler som antyder närvaron av andra staters verksamhet i riket. För ett par år sedan reformerades deras uppdrag till att hålla ett öga öppet i den mer digitala etern efter signaler som antyder närvaron av andra staters verksamhet. Så numera håller de koll på den kabeltrafik som passerar landets gränser för att se vad som är i görningen.

Det låter bra. I teorin. Två praktiska detaljer gör detta till någonting annat, dock. Den ena är att kabeltrafik färdas i nära nog ljusets hastighet, och att det därmed är vanligt att den snabbaste vägen mellan två datorer rör sig mellan ett otal länder även när bägge befinner sig i samma land. Den andra är att många servrar som vanliga svenskar använder till vardags ligger utomlands redan till att börja med, och därmed omfattas per automatik.

Vilket innebär att FRA, för att kunna utföra sitt nya jobb, måste hålla ett ständigt vakande öga på vad alla svenskar gör på internet. Alltid. Varje hemsida som besöks, varje mail som skickas och varje länk som klickas bevittnas av FRA:s vakande öga. För att hålla Sverige säkert så förvandlas allas mail till statens egendom, och det av teknologisk nödvändighet.

De kan inte göra sitt jobb annars. Bokstavligen.

När reformen föreslogs uppstod, för att uttrycka det milt, ett vilt liv kring detta. Efter hård debatt, brutal kritik och förödande förluster av prestige hos sittande regering, röstades en modifierad version av det ursprungliga förslaget igenom. Extra formuleringar om att personlig integritet ska respekteras lades till, en översynsmyndighet upprättades och det lades tusen heliga löften om att det bara var elaka utlänningar som skulle bevakas.

Det var då det. Men tiden läker alla politiska spår.

Nu är förstås frågan vilket som är värst. Att våra folkvalda politiker lägger tusen heliga löften bara för att sedan bryta dem i kallt blod, eller att de sätter upp ett system för massövervakning som redan till sin design inte kan göra annat än att ha brutit dem på förhand?

Säpo och Rikskriminalen ska enligt ett beslut som fattades tidigare idag få tillgång till resultaten av FRA:s verksamhet. Inte på grund av sunda juridiska principer, bastanta resonemang eller ens en ideologisk övertygelse. Utan på grund av det bekvämliga i att FRA redan i sin design måste läsa allas mail, och att det därmed är lika bra att låta berörda myndigheter läsa dem. Trots löften om motsatsen.

När kommer även andra myndigheter få ta del av samma information? När får handläggaren på Försäkringskassan ta del av kakan? 2015? 2013?

Kommer ni ihåg självmordbombaren som var i farten för ett år sedan? Han är ingenting annat än en figur idag. En retorisk figur för att motivera brytandet av tusen heligt avlagda löften. En retorisk figur för att dölja det nakna maktanspråk som ligger bakom viljan att veta precis vad man skriver till sin sambo när man saknar varandra under veckans gång.

Genom era ord dog han för era synder. Retroaktivt. Och nu är det vi laglydiga medborgare som får betala priset.