Att lagra eller att inte lagra. Det är frågan. Klockan nio påbörjades en debatt i Riksdagen med försöket att besvara denna för många väldigt viktiga fråga. För att vara en så viktig fråga så var Riksdagen faktiskt rätt tom. Ett trettiotal ledamöter från båda sidor hade samlat för att diskutera hurvida det kontroversiella datalagringsdirektivet ska bli landets lag eller ej.

Först ut i talarstolen blev moderaternas förkämpe i frågan, Ulrika Karlsson.  Hennes ståndpunkt baserades på att basunera ut hur mycket brott som skulle kunna hindras, om att lagringen redan skedde för fakturering och likande samt att själva innehållet inte kommer kunna avläsas av lagringen. Hon fortsätter med att förklara att Moderaterna visserligen röstat emot förslaget,  men att det nu blivit en nationell skyldighet att införa direktivet. Vidare pekar hon på den enorma summa pengar som staten kommer vara tvungen att betala om man dröjer. Hon ställer sig också tveksam till att Datalagringsdirektivet verkligen innebär massavlyssning.

Under tiden smyger Anton Abele in i salen. Han lyssnar uppmärksamt, men nöjer sig med att trycka bifall på Alliansens talare. Maria Ferm (MP) går upp i talarstolen, och samtidigt får jag en knack på axeln där en av salens väktare ber mig upphöra användandet av min mobiltelefon som jag twittrat ut debattens detaljer med.

Maria börjar med att förklara att förslaget ÄR kontroversiellt och att man har försökt i en panikartad takt föra igenom det, allt för att till synes skull slippa de böter som det annars skulle innebära. Hon förklarar också riskerna som förslaget innebär för alla småföretag samt den integritetskränkning som det faktiskt innebär att veta att din mobiltelefon blivit en statlig spårsändare.

Här skulle jag egentligen kunna sluta skriva hela artikeln, för förutom dessa punkter så finns det bara tre som faktiskt är riktigt värda att nämna. Resten av den tre timmar långa debatten bestod mest av samma argument och dessa har redan återgivits ovan.

Det första intressanta var Centerpartiet. De påstår sig absolut inte vara nöjda med lagen, utan gjorde en historisk referens om att de röstade ja, med ett instoppat “Till detta är jag nödd och tvungen”. Annie Johansson kallar själv det hela för en bister “kompromiss”. och utan tillkomsten av den skulle direktivet ha varit värre. Fredrik Federley vid direkt tillfrågan säger att han inte är insatt i frågan, litar på att partiets representanter gjort sig bästa och att “han lika gärna borde få bestämma partipolitik, då han får frågor om den hela tiden”.

Kent Ekeroth (SD) & Ulrika Karlsson (M)

Det andra intressanta – mest för det komiska avbrott det medförde – var Kent Ekeroth som spelade en försäljare av begagnade bilar. Riksdagsman verkade han i alla händelser inte spela. Han ömsom flirtade och ömsom hotade regeringen med böterna, men det fanns en liten grej de kunde göra för att få allting rätt, nämligen köpa hans gamla V70. Eller rösta för deras lilla tillägg om att lagring bara skulle få ske inom landet. De repliker han fick som svar handlade mest om hur oansvarigt det var att inte rösta med regeringen, och att Kent lika gärna hade kunnat döma Sverige till att betala vitessumman för direktivet med en gång.

Den sista detaljen var en av Kristdemokraternas representanter, Caroline Szyber som visade att hon i alla händelser hade lite mer genomtänkta argument än Centerpartiets och Folkpartiets argument om böter. Även om många av dem handlade om brottsbekämpning och att direktivet mer var ett nödvändigt ont, så var det en frisk fläkt mot mittenpartierna som hellre pratade om hur de ville slippa bli bötfällda av EU.

Maria Ferm (MP) i talarstolen

Debattens största icke-överraskning var Socialdemokraterna som ännu inte tagit sig ur Bodströms övervakande skugga. De – liksom Centern och Folkpartiet – talade om hur brottsbekämpning och kostnaderna gjorde detta nödvändigt. Rakt och ståndaktigt stod de och förklarade att de minsann stödde EU i den här frågan, för det var trots allt ett direktiv.

Det är i skrivande stund tre timmar till votering. Det kan komma att bli en rysare. Två röster skiljer då Sverigedemokraterna saknar en ersättare. Kvittningsförbud råder. Om V, MP eller SD saknar fler representanter så kan direktivet röstas igenom idag.