Har ni tänkt på vad krig egentligen är? Det är onekligen ett vanligt tema i film, litteratur och musik, men när det gäller att definiera vad det egentligen är tenderar det vanligtvis att sluta i en samling adjektiv. Hemskt, fruktansvärt, obarmhärtigt, omänskligt.

En sociolog skulle nog drista sig till att påstå att det är en extraordinär social situation.

Det speciella – extraordinära – med just krig är att alla de sociala normer som samhället gjort sitt allra yttersta för att pränta in i sina medlemmar upphävs. Eller, rättare, blir tvärtom. Allt som vanligtvis ses som patologiskt, oförlåtligt och direkt ont blir helt plötsligt tillåtet, uppmuntrat och förväntat av en. Mord, stöld, våldtäkt, våld, förstörelse – handlingar som i fredstid betraktas med yttersta förakt, ses i krig som ren rutin, vardag.

Att insistera på de värderingar som samhället ändå lyckats förmedla ses i krig inte riktigt med blida ögon. Att vägra att döda ger inte etiska pluspoäng, utan ses snarare i termer av att vägra lyda order – vilket många gånger bestraffas långt värre än att i fredstid begå det brott en vägrar göra i krigstid.

Krig är onekligen en extraordinär social omständighet. Brottslingar förvandlas till hjältar, hederliga medborgare förvandlas till brottslingar och efter ett tag blir det svårt att se skillnad på dem. Särskilt som det hela tenderar att framställas i heroiska ordalag efteråt. Vad vore väl vi om inte våra tappra mannar vid fronten hade stått pall?

Det ligger i sakens natur att motståndarsidans tappra mannar inte riktigt ses i samma heroiska ljus. De ses snarare i ljuset av fredstidens normer och värderingar, och när kriget väl är över så är det bara förlorarsidan som ställs inför rätta för krigsbrott. Bägge sidor begår vanligtvis ungefär likartade handlingar – följer bara order – men det blir inte brottsligt förrän kriget väl är förlorat.

Segrarna skriver historien, som det så ofta uttryckts.

Med det sagt, blir det då inte väldigt märkligt att förklara ett krig mot terrorismen? I ena stunden är terrorism bara brottsligt rent generellt, i nästa är det dags att skapa ett socialt sammanhang där det är fullt legitimt att bekämpa terrorism med mord, stöld, våld och förstörelse.

Det säger sig självt att de normer och värderingar som gäller i fredstid inte har en chans att göra sig gällande i krigstid. Och när kriget väl är förklarat, trupperna uppradade och medaljerna polerade – vem vill då behöva bekymra sig om vad det goda, onda samvetet har att säga?

Kriget mot terrorismen är i full gång. Bäst att lyda order, för säkerhets skull.