#svpol

Gamle finansminister Gunnar Sträng drog en gång på TV ett skämt med slutklämmen ”han sket i byxorna och hoppades att hängslena skulle hålla”. Detta kan man säga är en bra beskrivning av de svenska riksdagspartiernas hantering av Sverigedemokraterna. De skiter i byxorna – och eftersom hängslena fortfarande håller någorlunda, fortsätter de med detta!

Vid valet 2010 kritiserade jag hur media och politiker behandlade Sverigedemokraterna. Det var som om de ansåg att främlingsfientliga och fördomsfulla idéer bäst bekämpas genom tystnad och negativ särbehandling. Men det blev tvärtom. De som var sympatiskt inställda till (Sd) blev fastare beslutna att rösta på partiet, då de såg att (Sd) bemöttes med talkörer, vuvuzelor, massmediernas krigsrubriker och utestängningar.

Folk som inte känner att man lyssnar på dem gör ofta så! De börjar lyssna till det som man säger åt dem att inte lyssna på. Min fiendes fiende är min vän.

Jag skrev sommaren 2010:

“Vem bär ansvaret om beslutet att inte bemöta Sd:s idéer, att inte prata om integrationsproblemen, och att inte bemöta de fördomar de som stöder Sd i väljarkåren har, visar sig vara misslyckat?”

Ja, vem bär ansvaret för katastrofen 2010?

Enad front mot Sverigedemokraterna

Några som var ansvariga var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Istället för att ta debatten mot (Sd) valde de att använda (Sd) som en knölpåk mot Alliansen. Man sa att (Sd) var ett “högerparti”, “borgerligt” och “arbetarfientligt”.

Och de debatter som genomfördes, till exempel Mona Sahlins 2009 mot Jimmie Åkesson, sköttes så dåligt att Jimmie kunde vinna på walkover eftersom Mona inte kunde ta orden “jag har haft fel ” eller “det finns problem” i munnen.

En annan ansvarig var Fredrik Reinfeldt, som sade så här varför han valde att inte ta debatten mot (Sd):

”Det är bara det att jag inte kan vinna den debatten – om han inte kommer full och börjar slåss i studion. Så länge som han säger någonting som är begripligt, har han ju överraskat. Håller bara tre procent av befolkningen med honom och 97 procent med mig så är det ändå ett dåligt resultat.”

Strategin riksdagspartierna valde 2010 var farlig eftersom (Sd) faktiskt även vinner på att censureras och särbehandlas. De kanske inte växer lika snabbt som de skulle göra om de syntes i TV, men VÄXER gör de lik förbaskat.

Det är för övrigt något som ledande Sverigedemokrater sagt till mig. Partiet RÄKNADE MED att bli negativt särbehandlat, och ansåg att det gynnade dem!

Partierna fortsätter samma strategi än idag. Vänstern använder (Sd) som knölpåk mot alliansen och Alliansen använder i sin tur (Sd) som knölpåk mot vänstern. Samtidigt har de inte tagit debatten mot (Sd):s idéer, eller mot det tänkande (Sd):s potentiella väljare har.

Det är ett vågspel politiker och etablissemang håller på med. Som sagt, de skiter i byxorna och hoppas att hängslena håller.

Foto: Bill Rogers

Vad vi bör göra nu

Vi bör göra det nu som skulle ha gjorts 2009-2010.

1) Genom att i god tid innan valet ta debatten om integrationsproblemen och ta fram, och debattera, lösningar på dem.

2) Genom att bemöta (Sd):s IDÉER på alla plan. Under valet 2010 betonade jag speciellt att man borde ha visat hur generaliseringarna mot muslimerna är fel och ett farligt sätt att resonera som liknar nazisternas resonemang om judar. Tyvärr gjorde man inte så. Nu, efter Breiviks terrordåd, har den diskussionen kommit igång. Bra så, men 20 år för sent!

3) Genom att bemöta de idéer och fördomar som finns hos vanligt folk som stöder (Sd).

4) Genom att locka bort väljarna från (Sd). Socialdemokraterna hade behövt visa att de ser sina kärnväljare: arbetarna. Många arbetare har lämnat partiet på grund av att de inte upplever sig bli sedda. Ett enkelt sett att göra detta på hade till exempel varit att fokusera på sjukförsäkringarna och ungdomsarbetslösheten i valet. Nu kom inte debatten igång på allvar förrän BLOGGARNA började göra det som sossarna inte gjort och spred Klamydiabrevets artikel om utförsäkringarna. Klantigt, eftersom de hade kunnat vinna många röster bland kärnväljarna på detta.

5) Genom att erkänna att fel begåtts i integrationspolitiken. Det kan verka för enkelt och nästan naivt, men ett enkelt ”vi hade fel” betyder så mycket! Men politiker verkar varken KUNNA eller FÅ säga de orden. Vad är det farliga med ett enkelt “vi hade fel”?

6) Genom att ta strid MOT extrem islamsk fundamentalism och andra fenomen som faktiskt inte är önskvärda i Sverige. Att dra gränser är inte fel! Alla personer i Sverige har lika rättigheter och lika skyldigheter!

7) Och genom att garantera TOTAL JÄMSTÄLLDHET för invandrargrupperna. Att muslimer än idag har svårt att bygga moskéer, och inte ens får sätta upp minareter, gynnar INTE kampen mot främlingsfientligheten, tvärtom! Islam ska behandlas jämställt med kristendom och judendom. Alla personer i Sverige har lika rättigheter och lika skyldigheter! I Sverige har vi plats för både minareter och rondellhundar!

Framför allt måste vi komma ihåg att Sverigedemokraterna får röster därför att det finns folk som röstar på dem. Och det finns ännu fler som är positivt inställda till dem och kan tänka sig att rösta på dem. Nu i och med det som hänt i Norge är det mer aktuellt än någonsin att bemöta dessa med argument, istället för hat eller tystnad.

Om vi bemöter dem med tystnad och förakt, om vi inte lyssnar på dem och deras oro, kommer de att söka sig till den part som lyssnar, eller som låtsas lyssna. Om vi inte vill ha ett (Sd) som har 15% till 2014 år det dags att vi tar debatten mot deras idéer nu!

[Torbjörn Jerlerup är liberal och en flitig skribent om det mesta. Du hittar hans blogg här.]