Har ni tänkt på att korsfästning är ett av de hemskaste sätten att dö på? Det är långsamt, plågsamt och, värst av allt, billigt för den som utför det, så det kan med lätthet utföras mot ett stort antal personer. När slavupproren var som värst placerade romarna ett slavförsett kors med jämna mellanrum utmed sina mest trafikerade vägar, för att påminna eventuella upprorsmakare om att det är en genuint dålig idé att försöka sig på någonting. Se bara vad som hände med dina föregångare!

Tänk hur det är att hänga på ett kors. Att känna repen kring armar och ben (den mänskliga anatomin klarar inte av spikar, mytologin till trots), och sakta men långsamt börja inse att det kan ta dagar innan döden inträffar. Bokstavligen dagar. Och att tiden dit kommer att kännas så väldigt mycket längre. Repen kommer att börja skava in mot benen, solen kommer att bränna bort huden och hunger kommer att slå knut på din mage. Och under hela tiden du hänger där så kommer du att ha en obönhörlig permanent kramp i hela kroppen, utan möjlighet att röra dig.

Du hinner ha väldigt ont under den tid det tar för medvetandet att försvinna av vätskebrist.

Men värst av allt är att under hela tiden du hänger där så kommer alla som går förbi att kunna se att där, där hänger en dömd och förlorad människa. Och efter ett tag kommer du också att tänka på dig själv som förlorad.

I jämförelse med den utdragna plåga du känner börjar alternativen se väldigt mycket bättre ut. Du kommer att böna och be om dem till förbipasserande. Att de delar med sig av ett uns vatten. Att de kastar ett spjut på dig – så som salig Jesus – för att få ett slut på eländet. Att de bryter benen på dig, så du stryps med viss omedelbarhet av den skiftande tyngdpunkten. Det kan bara bli bättre härifrån.

Med andra ord – korsfästning är ett inhumant, smärtsamt, brutalt, barbariskt och alltigenom ont sätt att behandla sina medmänniskor.

Och det nämns inte en enda gång i lagboken. Alls. Över huvud taget. Inte en endaste gång. Ens som exempel.

Detta behöver ändras.

Foto: Claudio Ungari

 

Eller egentligen inte. Det finns tillräckligt många andra, mer generella lagrum för att sätta dit en korsfästare – vissa av dem med livstidsstraff, så som mord. Men det finns något av en trend att kräva ny lagstiftning så fort ett missförhållande når den allmänna diskussionen. Det är också en ytterst vanlig strategi att se till så att ett missförhållande hamnar i blickfånget och sedan använda det som ursäkt för att föreslå ny lagstiftning på området. Alla är ju överens om att det som pågår är hemskt, och alla är med på att någonting borde göras; att vara den som kommer med förslag på vad som ska göras är något av en retorisk fördel.

Vi har sett det hända när det gäller terrorism. Patriot Act och en hel arsenal andra lagar ar genomförts i syfte att skydda oss mot till synes övermänskliga och superfientliga terrorister som, när lagarna föreslogs, närmast väntade på första bästa tillfälle att slå till. Att det, så här efteråt, helt plötsligt inte tycks finnas lika många terrorister längre ändrar inte att lagarna fortfarande gäller.

Försök prata dig genom säkerhetskontrollerna på flygplatsen med hänvisning till att Usama är död. Försök bara.

Vi ser det också pågå just nu, när det gäller fotbollsvåld. Huliganerna är en ostoppbar kraft av rent våld, människor kommer att dö på arenorna, varje match är ett upplopp som väntar på att hända – och givetvis behövs nya lagar för att få bukt med  den i extrem detalj beskrivna problematiken.

Var försiktig med denna nya bild av modern tragedi i vardande – att det är på tal och att många tänker på det till vardags gör det inte till en absolut nödvändighet att det därmed behövs nya lagar, och för många av de upptåg som begås av de så kallade huliganerna så räcker de lagar som finns. Skadegörelse, misshandel och förargelseväckande beteende är rubriceringar som torde vara tillräckligt omfattande får att fånga in även dessa personligheter. Ytterligare lagstiftning skulle bara skapa ytterligare arbete för det juridiska maskineriet i onödan, för att inte tala om riskera oväntade och oavsiktliga konsekvenser lite varstans.

På samma sätt som vi inte behöver nya lagar mot korsfästning – trots att det är en av de rent objektivt värsta sakerna som kan göras mot en människa – så behövs det inte en ny lag mot varenda krigsrubrik som kvällstidningarna råkar finna lönsamma den här veckan. Lagstiftning är inte en teddybjörn att ta till för att lugna en okunnig folkmassa i behov av vägledning, och om det enda som behövs för att få dig att sträcka dig efter lagstiftarpennan är en snyfthistoria så är du väldigt fel person att befinna dig inom dess räckhåll.

Det duger inte att ha lättlurade personer som lagstiftare, trots allt.