Har ni tänkt på att ordet “signalpolitik” tycks ha väldigt begränsade användningsområden? Inom vissa diskussioner är det fenomenalt närvarande, och används närmast som grundpelare för hela argumentationers existens. Inom andra diskussioner är det så frånvarande att det är svårt att inte se ett “signalpolitik”-format hål där ordet borde användas.

Den stora fördelen med begrepp är att de lever ett eget liv, oberoende av hur de råkar användas. Det går att ta dem från deras naturliga boningar och transplantera dem i nya sammanhang. Det är egentligen ingen svår manöver – den enda svårigheten ligger i att komma på tanken att det kan göras.

Ett enkelt exempel är att göra en koppling mellan eventuella utskickade signaler och Bamses plötsliga återkomst till den allmänna diskussionen.

Det är en aning svårare i de fall som inte är helt uppenbara, så som fallet med den oskyldiga familjen som helt plötsligt fann sig på fel ände av polisens insatsstyrka förra året.  Det är också en smula obehagligare, eftersom det (per definition) inte finns någon enskild skurk att peka finger på – även och särskilt när saker och ting går fel.

Signalen som skickades har vissa likheter med den berömda Miranda-varningen. Allting du säger kan och kommer att användas emot dig. Eller, rättare, allting du säger över osäkra kommunikationslinjer – det finns bevisligen sådana numera. Säg fel ord i fel följd med fel potentiella innebörder och risken finns att du och din familj vaknar upp till ljudet av skrikande män i uniform. Av modellen beväpnade.

Ordet signalpolitik borde användas oftare i sådana sammanhang. Det ger, om inte annat, en helt ny innebörd till ordet signalspaning.

För att inte tala om de signaler den allt hårdare hanteringen av plankare i kollektivtrafiken skickar. Eller, rättare, den hårdare hanteringen av människor i kollektivtrafiken över huvud taget – i tunnelbanan så väl som på flygplatsen.

På något vis känns det som att signaler om att godtyckligt våld är okej så länge de utförs av personer i uniform – inte riktigt är vad den förda politiken borde vara effektivast på att förmedla.