#svpol

Ingen har väl undgått alliansens kampanj för privatiseringar under de senaste åren. Tillsammans med skattesänkningar har privatiseringar varit en av hörnpelarna i de borgerliga partiernas politik, med tveksamma resultat. Ingen har heller undgått de rapporter om den många gånger bristfälliga privata äldrevården som bara blir fler och fler.

Varför är då privatiseringen av äldrevården så viktig för de borgerliga partierna? Valfrihet är slagordet som högerpolitiker ofta använder, som om valfrihet verkligen var det som efterfrågades mest av de äldre. Men jag har alltid haft den galna idén om att det äldre vill ha mest av allt är kvalitativ vård, oavsett om den är privat eller inte… rätta mig gärna om jag har fel.

Det är någonting jag inte riktigt förstår… de gamla kommer väl alltid att välja de kvalitativt bästa vårdplatserna, oavsett om de är kommunalt ägda eller privatägda? Det är naturligtvis möjligt att välja en annan vårdplats även om det handlar om kommunala alternativ, och visst är det skillnad också på kommunala vårdplatser, med den enorma skillnaden att det inte existerar något ekonomiskt vinstintresse och därmed heller inga neddragningar på kvaliteten av ekonomiska skäl.

Det som har uppdagats gång på gång är ju att privat äldrevård många gånger är mycket sämre än kommunal vård, främst på grund av att den ekonomiska vinsten prioriteras högre än kvaliteten. Det betyder att den privata vården ändå inte kommer locka till sig de äldre om möjligheten att välja finns, och det betyder ju att privatiseringen är irrelevant för valfriheten.

Dessutom finns det de gamla människor som av olika anledningar inte har möjlighet att välja den vård de vill ha, utan som tvingas till ett privat vårdföretag eftersom det inte finns något annat alternativ. Om det privata vårdföretaget då missköter sig, så har den gamla tvingats välja ett sämre alternativ. Att den privata vård de tvingas ta bara är ett av många privata vårdalternativ är då fullständigt irrelevant. För många människor är inte vården valfri, och det är då samhällets och statens skyldighet att ge dem den bästa möjliga vården, och den bästa möjliga vården är den vård som är fri från ekonomiskt vinstintresse.

Samma argument kan också appliceras på privatisering av skolundervisningen. Friheten att välja utbildning har ingen relevans, eftersom de sämre alternativen sållas bort vare sig de är privatägda eller inte. De kommunala skolor som håller hög kvalitet och har bra rykte är de skolor som eleverna kommer dras till, och om det rör sig om privata skolor är återigen risken stor att det ekonomiska vinstintresset får ägarna att tumma på kvaliteten.

Om man ser på problemet ur det perspektivet verkar argumentet att valfrihet är en bra anledning till att privatisera lite märklig.

Elever i skolan är inte handelsvaror, gamla människor i behov av hjälp är inte handelsvaror. Vi måste börja erkänna humaniteten hos människor och se dem som tänkande, kännande varelser istället för kassakor. Börjar vi värdera människor efter deras produktivitet eller hur pass mycket de bidrar till samhället, då har vi glömt någonting fundamentalt i vår människosyn, nämligen att varje människa är född med exakt samma fri- och rättigheter som alla andra, och förtjänar att behandlas därefter.

Borgerliga politiker säger sig ofta stå bakom människans rättighet att välja, men det är tydligt att denna ”rätt att välja” inte är någonting annat än ett rent utnyttjande av människor, och en människosyn som inte är värdig högt uppsatta politiker.

INGEN ska tjäna pengar på någonting som människor inte kan leva utan, någonting som människor behöver för att leva ett fortsatt värdigt liv. Kapitalism hör helt enkelt inte hemma i trygghetssystemet.

[Karl Henrik Karlsson är humanist och litteraturvetare. Det här är en minimalt redigerad version av den text som står att finna här.]