Mellan frihet och demokrati
on December 13th, 2011 at 13:00Det finns två ord som väldigt ofta befinner sig i närheten av varandra, och det är orden “demokrati” och “frihet”. Och det med goda skäl – när alternativen betraktas så ligger det i sakens natur att bägge hamnar på samma vågskål.
Om det ska beskrivas med en metafor, så är en geografisk sådan bäst. Ni vet hur det är med städer som ligger nära varandra utmed en större väg, och alla vägskyltar åt den ena också innehåller den andra. De ligger inte på samma plats, men vägen till bäggedera är oftare än inte samma väg.
Att de inte riktigt är samma sak märks inte förrän man börjat närma sig, och skyltarna börjar peka åt olika håll. Och helt plötsligt så måste man fatta beslutet – demokrati eller frihet?
Det är, över lag, ett bra problem att ha. Eftersom man då kommit väldigt långt från alternativen.
Men det är också ett reellt problem. Demokrati är ett system för kollektivt beslutsfattande, och som sådant så innebär det automatiskt ett ingrepp i individens frihet. När majoriteten beslutar om någonting så är det det som gäller, och den individ som råkar vara av annan åsikt får helt enkelt finna sig i att gilla läget.
Det finns, rent principiellt, ingenting som hindrar 51 procent av befolkningen att rösta igenom att de andra 49 procenten ska användas som slavarbetskraft i statens intresse. Det är mycket osannolikt att just det skulle hända i praktiken, men ni ser den generella problematiken: individens frihet måste på något plan ge vika för att demokrati ska kunna råda.
När de tu betraktas från avstånd så ligger de väldigt nära varandra, och utgör bägge steg i samma riktning. Men på nära håll så uppenbarar sig enorma skillnader, och den som till äventyrs vill vara politisk måste hålla sig mellan Skylla och Karybdis. Å ena sidan finns det alltid en risk att det kollektiva beslutsfattandet leder till ett förtryck av minoriteter; å andra sidan är kollektivt beslutsfattande det enda sättet att organisera stora mängder oliktänkande människor i samma politiska projekt. Utan att tvinga dem med direkt våld.
Och så länge du inte blir anarkist och vill reformera/revolutionera bort staten helt och hållet, så är det den balansgång du måste vandra i dina politiska gärningar.
Men känn förtröstan. Det kunde varit värre.
Ja redan de gamla grekerna.. Citerar nu något 2400 år gammalt:
“Och vad som nu bereder demokratiens undergång, är väl det omättliga begäret efter det, som den uppställer som sitt egentliga goda.
Och vilket är detta?
Friheten, svarade jag. Ty i en demokratisk stat skall du få höra sägas, att den är härligast av allt, och att därför den, som är fri till sin natur, ej kan anse det värdigt att leva i en annan slags stat.
Ja, så hör man det sägas ofta nog.
Är det nu ej så — för att återkomma till vad jag ville fråga — att det omåttliga begäret efter denna frihet och försummandet av allt annat även här åstadkommer en omgestaltning och kommer demokratien att känna behovet efter tyrannvälde?”
Citatet är från Staten av Platon där han beskriver tyranneriets uppkomst ur demokratin, något mänskligheten sett hända åtskilliga gånger sedan dess, hur tyrannen uppstår ur folkledaren som en beskyddare. Många har ju tolkat detta som att Platon dissade demokratin, men det var nog snarare den tidens demokratiska brister som spökade. Dock så har han fått rätt många gånger genom historien. Det vi lärt oss, men som vi uppenbarligen glömmer och därmed tvingas återerövra demokratin för varje generation, är de frihetsbegränsningar som måste finnas på plats för att framförallt reglera staten så att de styrande inte svävar ut allt för långt. Journalismen är också en mycket viktig aspekt i detta.
Jag vet inte vem du ämnar tilltala Marcus, men Sverige slutade att vara en demokrati för många år sedan. I en demokrati så hade en misslyckande statsminister avgått. inte tvärt om, hållit sig kvar med både näbbar och klor.
I en demokrati hade man lyssnat på vad befolkningen tycker, inte den del utav befolkningen som tycker rätt.
Nej Sverige är ingen demokrati och frihet, ja om du åsyftar att kunna gå ut i skogen och kissa fritt, så ja. att vara låsta utav lån och åtaganden, nej
Ingen normal människa i Sverige kan arbeta sig fri med normal lönesättning det måste till andra lösningar för att komma loss och det gör man inte i första taget.
Tyranneri och Förräderi är bara fråga om datum. ett datum vi närmar oss mer och mer ju mer tiden går.