Nyligen ägde den årliga Pride-veckan rum i Stockholm, ett tillfälle för hbt-personer att stolt visa upp vilka de är, men också ett utmärkt tillfälle för heterosexuella att öppet visa sitt stöd för hbt-samhället och dessa människors rättigheter.

Det är lite tråkigt att vi fortfarande lever i en värld där hbt-personer aktivt måste understryka att de också är människor med rättigheter som alla andra. Detta faktum borde vara så uppenbart att det inte ens behöver ifrågasättas, men tyvärr finns det vissa människor som ännu inte har tagit in detta faktum och som fortsätter att förtrycka homosexuella och förneka deras fri- och rättigheter.

Vissa har kallat det ett val att vara homosexuell, att man på något sätt skulle välja sin egen sexualitet. Argumentet är att det är omoraliskt att aktivt välja att vara homosexuell. Denna tanke har nästan alltid religiösa grunder, jag har trots allt aldrig hört ett argument emot homosexualitet som inte är åtminstone löst grundat i religiösa värderingar, alternativt extrema ideologiska värderingar av vissa slag.

I USA finns till exempel vissa religiösa samfund som lär ut att människor om de vill kan undertrycka sin homosexualitet: ”pray the gay away”, och i vissa länder i mellanöstern betraktas som bekant homosexualitet fortfarande som ett brott, ofta ett ”brott emot gud” (men varför gud nu skulle skapa människor på ett visst sätt bara för att fördöma dem har alltid tyckts mig väldigt märkligt), och homosexuella där riskerar att dödas bara för att de är födda på ett visst sätt.

Men hela poängen är ju att en människas sexualitet naturligtvis inte är ett personligt val, sådana saker går helt enkelt inte att välja medvetet. Det vore samma sak att säga att det är omoraliskt att vara blond, eller att det är omoraliskt att vara över 1.80 lång. En människas natur är aldrig omoralisk, för hon har inte själv valt att födas på ett visst sätt eller annat.

Homosexualitet, alltså att två djur med samma kön har sexuellt umgänge med varandra, kan observeras i naturen hos andra djur hela tiden. Det borde inte komma som en överraskning att fenomenet också existerar bland människor, som är sexuella varelser med många likheter med andra djur. Våra nära släktingar schimpanserna har till exempel sex för nöjes skull eller för att socialisera, precis som människor. Det är ingenting fel eller moraliskt tvivelaktigt med detta, det är bara sådana vi är, det ligger i vår natur.

Hbt-personer blir inte förtryckta för det de gör, utan för det de är.

Det är någonting som måste förändras i samhället. Den typen av fördomar, förutfattade meningar om människor baserade enbart på deras sexualitet, kan dra isär ett helt samhälle om de tillåts växa tillräckligt starka. Det är tråkigt att pride-veckan fortfarande verkar behövas, men det är oerhört viktigt att den finns, för att visa människor att det inte är någonting fel med att vara den man är, ingenting fel att stå upp för sig själv och sin sexualitet, oavsett om man är hetero-, homo-, bi- eller transsexuell.

[Karl Henrik Karlsson är humanist och litteraturvetare. Det här är en minimalt redigerad version av den text som står att finna här.]