Det är en väldigt överanvänd klyscha att tiderna förändras. Den är överanvänd eftersom det går att säga ungefär vad som helst efteråt – att det var bättre förr, att det är bättre nu, att det är lika bra fast med andra förtecken, att vi står inför nya utmaningar och nya hot. Vad som än ska sägas så passar det oftare än inte att inleda med att den nya tiden har anlänt.

Det som är speciellt med den nya tid som just anlänt är att den är oerhört tillfällig. Nuet kan inte vara för evigt, och kan inte ens vara relativt beständigt. Det är förutbestämt att gå över, övergå till någonting annat. Om den nya tiden redan anlänt så är framtiden på väg i full fart, och har inget direkt intresse av att stanna upp bara för att nuet råkar vara ett rätt bekvämt ställe att bo på.

Vi behöver bara betrakta två möjliga framtider för att se att nuet är en omöjlighet i längden.

Den ena är att vi även i fortsättningen kommer att få se nya framsteg, nya uppfinningar och över lag nya, oväntade förändringar. Mobiltelefoner, internet och global masskommunikation var bara början, och morgondagen gnuggar ivrigt sina händer i väntan på det nya nya nya. Vi kan kanske eller kanske inte förutsäga vad det kommer vara, men ingen kan förneka att någonting nytt väntar runt varje hörn. Förändring är vardag.

Den andra är att vi på det stora hela nått vägs ände. Det blir inga fler framsteg, inga fler uppfinningar och de oväntade förändringarna har redan hänt. Bortsett från att saker blir lite mindre nya för var dag som går, så är nuet i stort sett vad vi har att vänta oss framöver. Framtiden är så att säga redan här, bokstavligen.

Som ni ser så är dessa två möjliga framtider antingen maximal eller minimal förändring. Den vi kommer vandra in i kommer förmodligen att vara någon slags mellanting, där vissa saker stannar upp och andra accelererar.

Nuet är dock ohållbart i bägge dessa framtider. I den första säger det sig självt – saker förändras lite för mycket, och när den första digitala tankeläsaren dyker upp sprängs många av de förutsättningar som dagens samhälle bygger på. Men även i den andra framtiden är nuet ohållbart, i och med att vi ännu inte sett hur monumentalt allomfattande den förändring som införandet av mobiltelefoner, internet och omedelbar global masskommunikation innebär. När dessa konsolideras och utkristalliseras kommer det ofrånkomligen innebära att många av de institutioner vi har idag (som i många fall är desamma som de vi hade för valfritt antal decennier sedan) förändras.

Vad innebär det exempelvis för demokratin att yttrandefriheten i praktiken slitits från massmediernas händer och givits till vanligt folk? När bokstavligen vem som helst kan göra sig själv till en samhällsdebattör genom att skaffa sig en blogg, eller genom att delta på allmännyttiga projekt så som här på Svpol?

Vad innebär det för det för den globala ekonomin att distributionen av idéer blivit omedelbar och i praktiken gratis?

Vad innebär det att de barn som växer upp idag växer upp i en på många sätt helt annan värld än deras föräldrar växte upp i?

Det säger sig självt att nuet är en övergångsperiod. Och att det inte är en framgångsstrategi att fortsätta med en politik vars enda och största ambition är att bevara nuets status quo tills vidare.

Framtiden är ju trots allt redan här.