#svpol

Jag skulle vilja börja mitt anförande med en presentation.

Jag är en vanlig tonåring på föga 15år. Som alla andra 15åringar går jag i den Svenska grundskolan. Det är där jag lärt mig saker som vad ett anförande är! Jag har hört om rätt och fel, om varför vi måste gå i skolan för att kunna vara rättfärdiga medborgare.

Goda motiv finns och det är möjligtvis nödvändigt. Men med det sagt vill jag fråga något som människor med mer erfarenhet i arbetslivet än att sitta i ett klassrum kanske har ställt sig massor av gånger:

Är det okej att bryta mot lagen i vissa fall?

Jag skulle gissa på att alla medborgare bryter mot någon lag eller förordning i sina liv, även de som må vara så unga som 4 år. Jag har det, och med all säkerhet du också, men vi är bara människor. Människor gör inte bara fel, vi prioriterar och gör riskbedömningar utifrån instinkter. Instinkter kan lagen aldrig reglera, men den kan alltid försöka.

Ibland är vi tvungna att bryta mot lagen. Men jag skulle gissa att ännu fler har gått emot vad de blivit tillsagda, kanske tog en extra rast nån gång på jobbet. Vad vet jag vad som händer på en arbetsplats jag har bara mina gissningar.

Jag är 15 år, men ändå har jag svårt att se hur man skulle stå ut med att bli orättvist behandlad dag in och dag ut utan att säga ifrån. Att leva i ett mentalt förtryck både i hemmet och på arbetsplatsen. Men det kan vara så att jag är för ung och med åren kan se varför det är “rätt” att folk ska känna så.

Som barn är det i alla fall så det känns, inte att jag har det dåligt i varken hemmet eller i skolan. Utan det faktum att jag egentligen inte har något att säga till om själv. Det är känslan barn och ungdomar lever med.

Det är bara att infinna sig, det blir bättre. Eller vänjer man sig bara med åren?

Foto: Benoit Kubiak

En följdfråga är om det är okej med en arbetsplats där tjänstefel och felaktigheter har lagt grunden för hur man arbetar, och där arbetarnas okunskap används för att lura dem att det som händer är korrekt?

Igen vet jag inte då jag själv inte vet hur det kan vara att vara så där vuxen, fri att göra vad jag vill.

Det jag vet är hur i Svenska skolan stiftar man regler som går i konflikt med lagen. Det må vara okej om elev, förälder och personal tillsammans kommit överens. Men så är sällan fallet. Ändå måste elever infinna sig, vi ungdomar. Vi har aldrig vetat något annat och fortsätter som om allt är okej. Även om lärarna i sin tjänst har stöd lagen, begår de ändå ofta sådant som i brottsbalken klassificeras som tjänstefel.

Men det kanske är så det ska vara – att det är okej att bryta mot vissa lagar. Jag vet inte, jag vet bara att vad som sagts till mig är att man ska följa lagen. Jag försöker så gott jag kan, jag kan definitivt inte alla lagar och är därför bunden att bryta mot några i min okunskap.

Men som ansvarig över ungdomars utbildning skulle jag föredra om jag följde lagarna. I alla fall de som redan finns och speciellt om man använder en för att påtvinga diktatorsliknande förhållanden. Där elevers personliga egendom beslagtas, i konflikt med den lag som tillåter att saker beslagtas.

Det står i den paragrafen det gäller att det ska vara upprepade störningar.

Ändå händer det, i strid med det jag nyss nämnde och i strid med att vi inte har kollektiv bestraffning i skolan, att elever tvingas lämna in mobiler, mp3-spelare och liknande innan lektionsstart. Man har inget val än att lyda och snällt le medan man behandlas på samma viss om en fånge i något u-land.

Men allt det här kanske är okej. De kanske bara leder genom exempel?

Foto: Bryan

I en skola där problemet anses vara eleverna och där vi, vanliga ungdomar är problemet. Som använder mobiler på lektionstid, skolkar och gör diverse andra saker har gjort fel och ska bestraffas genom att fråntas all frihet.

Det här kanske är så det är i livet, men det vi gjort är samma som våra lärare. Vi har bildat våra egna regler, dock klubbas det mesta vi gör utifrån dem ned med lagboken.

Men är det verkligen okej att elever inte får ha vissa klädesplagg på sig såsom jackor för att läraren säger det? Jag trodde Sverige var ett fritt land! Men ändå tvingas elever ta av sig jackorna för att annars blir det konsekvenser. Men de lärarna bryter mot lagen så är det helt rättfärdigat.

Problemet är att jag är en vanlig kille, jag litar på lärarna och tror på vad de säger när jag måste göra allt de säger. Sådana är reglerna och reglerna har alltid rätt. Även när det rör sig om små saker som borde kunna förhandlas om. Små saker som blir desto svårare att tala om efteråt eftersom de är så banala, så vardagssjälvklara att de knappt är värda att nämnas.

Är det okej att leva under sådana förhållanden? Utan att riktigt kunna prata om det utan att framstå som småsint?

Är det jag som är problemet och inte vet bättre? Det lär lösa sig, allt gör det egentligen så är det inget problem. Livet går vidare, men under vilka förhållanden?

Jag är ung, jag är i okunnig och speciellt oerfaren. Är det här problemet, är det mig det är fel på? Jag kan inte säga vad som är problemet. Vi kommer alla bryta mot fler lagar i framtiden, vi kommer göra fel. Det är vad jag vet säkert.

Men ska vi ha en skola där det är okej att förtrycka en hel folkgrupp bara för att man har makten?

Vilken läxa är det vi ska lära oss, egentligen?

[Lucas Persson är 15 år, ung och aktiv i både skolan och Piratpartiet. Och känner ingen press. Bara lite.]