#svpol

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din teve.

Utan att bedöma min form

är du ständigt upptagen med mitt innehåll.

Utan andra referenspunkter än mig

blir din värld mindre och mindre.

Min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din bil.

Som en ständig kompanjon

på vägar som egentligen inte leder framåt.

Instängd i en liten värld av möjligheter

som inte kan nås utan att bli ovillkorligt

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar ditt jobb.

En utgångspunkt i vardagen

som ständigt håller kvar dig på ruta ett.

En liten järnbur av rutiner

som ständigt utmålas som den största av friheter.

Min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar dina skulder.

En frihet som en gång köpte en framtid

men som nu tvingar dig att bo i den.

Nu, idag, i morgon

tills döden skiljer oss åt.

Min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din tid.

Som något du inte själv får styra

som sker på kommando.

Helt bortom din kontroll

och helt

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din rösträtt.

En bestämmanderätt

vars främsta egenskap är att den är ett undantag.

En gång är ingen gång

och under resten av tiden är du

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din garderob.

Ett ständigt projekt, utan tidsplan och projektledare

där ingenting någonsin blir färdigt.

Med ständigt nya variationer runt hörnet

för att kunna skrika ut mot världen:

Min!

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar din lycka.

Som ett krav – nu nu nu!

Evigheten om ett ögonblick.

Kosta vad det kosta vill

den ska bli

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar dina intressen.

Någonting som kan sättas i andra rummet

medan du gör allt det där som är viktigare.

Mer påträngande, mer bråttom, mer akut

med mindre chans att vara någon annan än

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar ditt bollhav.

Du har inget bollhav

ingen vettig människa har ett bollhav.

Du har inget bollhav

ty du är en vettig människa:

min.

#

Jag vill att du betraktar mig

på samma sätt som du betraktar poesi.

Omständligt, komplicerat, tungrott, onödigt

i vägen, irrationellt, irriterande.

Jag är mannet, allt det där man måste

för att inte behöva förklara sig själv.

#

Jag är din bluff, och du spelar min teater, varje dag. Ibland är det nästan så att jag tror att jag finns, mellan raderna.

Synd bara att du också är min enda publik. Det är ett väldigt övertygande stycke teater du presterar, trots allt.

Livet är en scen, och mannet har många roller att spela för den som till äventyrs inte vill vara sig själv.