Rollförteckning
on April 9th, 2011 at 12:00Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din teve.
Utan att bedöma min form
är du ständigt upptagen med mitt innehåll.
Utan andra referenspunkter än mig
blir din värld mindre och mindre.
Min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din bil.
Som en ständig kompanjon
på vägar som egentligen inte leder framåt.
Instängd i en liten värld av möjligheter
som inte kan nås utan att bli ovillkorligt
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar ditt jobb.
En utgångspunkt i vardagen
som ständigt håller kvar dig på ruta ett.
En liten järnbur av rutiner
som ständigt utmålas som den största av friheter.
Min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar dina skulder.
En frihet som en gång köpte en framtid
men som nu tvingar dig att bo i den.
Nu, idag, i morgon
tills döden skiljer oss åt.
Min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din tid.
Som något du inte själv får styra
som sker på kommando.
Helt bortom din kontroll
och helt
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din rösträtt.
En bestämmanderätt
vars främsta egenskap är att den är ett undantag.
En gång är ingen gång
och under resten av tiden är du
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din garderob.
Ett ständigt projekt, utan tidsplan och projektledare
där ingenting någonsin blir färdigt.
Med ständigt nya variationer runt hörnet
för att kunna skrika ut mot världen:
Min!
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar din lycka.
Som ett krav – nu nu nu!
Evigheten om ett ögonblick.
Kosta vad det kosta vill
den ska bli
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar dina intressen.
Någonting som kan sättas i andra rummet
medan du gör allt det där som är viktigare.
Mer påträngande, mer bråttom, mer akut
med mindre chans att vara någon annan än
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar ditt bollhav.
Du har inget bollhav
ingen vettig människa har ett bollhav.
Du har inget bollhav
ty du är en vettig människa:
min.
#
Jag vill att du betraktar mig
på samma sätt som du betraktar poesi.
Omständligt, komplicerat, tungrott, onödigt
i vägen, irrationellt, irriterande.
Jag är mannet, allt det där man måste
för att inte behöva förklara sig själv.
#
Jag är din bluff, och du spelar min teater, varje dag. Ibland är det nästan så att jag tror att jag finns, mellan raderna.
Synd bara att du också är min enda publik. Det är ett väldigt övertygande stycke teater du presterar, trots allt.
Livet är en scen, och mannet har många roller att spela för den som till äventyrs inte vill vara sig själv.
Recent Comments