#svpol

Definitionen av en konspirationsteori är när teoretikern förutsätter minst en entitet för mycket. Det kan kanske verka vara en något märklig definition, men den tillåter oss att särskilja mellan beskrivningar av konkreta historiska skeenden och, well, konspirationsteorier. I det förra så handlar det om saker som faktiskt har hänt, och jag tror inte det behöver sägas att historien är full av komplicerade intriger och kontraintriger som förmodligen även var konspirationer men som ändå råkade hända. I det senare så handlar det om fiktion, där någon sätter in ett x för att förklara ett mer eller mindre komplicerat skeende utan att behöva göra det jobbiga arbetet att faktiskt ta reda på om saker faktiskt hände eller inte.

En av de saker som skiljer det ena från det andra är att förespråkare för det andra tenderar att ha fenomenalt dålig smak. Och, än mer, att de överskattar de förmågor som de påstådda konspiratörerna sägs besitta.

Låt oss ta elfte september som ett exempel. Det finns gott om personer som kan orera i timtal om hur faktorerna y, x och z samverkade och var koordinerade för att åstadkomma just den effekt som de (numera inte allt för) hemliga konspiratörerna ville uppnå. Vilket är gott – allt som får människor att producera sammanhängande diskurs är en fenomenal övning i konsten att uttrycka sig – men det hela faller på att den nivå av samordning som skulle krävas är stört omöjlig i ett samhälle vars individer i grupp har svårt att ens komma överens om vilken restaurang de ska besöka. Plus att åtminstone någon skulle skvallra för någon annan långt i förväg, och sprida den stora hemligheten vidare till en större massa.

Internet fanns ju trots allt redan år 2001, och i en tid då Justin Bieber orsakar spaltmeter genom att råka titta lite för intresserat åt en flickas håll så känns det som att en omfattande ambition att styra bort det nationella flygförsvaret, plantera sprängmedel i tre byggnaders bärande pelare och övertyga ett gäng slumpmässigt utvalda utlänningar att kapa ett par tre flygplan som ändå inte transporterade några viktiga personer – inte riktigt skulle kunna hända utan att någon, någonstans, gjorde en Slashdot av det hela.

Den överflödiga entiteten är förstås den samordnande samling superhjärnor som lyckas med ovanstående. Det är långt sannolikare att världen är stor nog att tillåta sammanstrålningen av extremt dålig militär timing, svajiga byggnader och ett gäng fanatiska flygplanskapare att existera på samma dag.

Och om vi ska prata Assange – nej, vi ska inte prata Assange. Det är för många överflödiga entiteter och väldigt mycket dålig smak inblandat. Det har konspirationsteoretikerna självmant sett till, i sin iver att konspirera fram omänskliga skurkar och övermänskliga hjältar.

Foto: Gauri Ma

Dålig smak, ja. När någon väl fått en fix konspirationsidé i huvudet så går det inte att motbevisa den. Den blir så att säga den a priori utgångspunkt som allt annat bedöms från. Om någon säger sig ha blivit kidnappad och utsatt för diverse kirurgiska ingrepp av utomjordingar – en överflödig entitet om någon – så kommer bristen på synliga märken efter nämnda ingrepp att tolkas som ett tecken på att det kanske är någonting lurt med teorin. I stället anförs den självklara faktorn att utomjordingarnas teknologi är långt mer avancerad än vår, och därmed inte lämnar några spår alls.

Nu är det förmodligen elakt att kalla den totala frånvaron av både empiriskt och logiskt underlag för dålig smak, men vad annat är det?

Det här gäller förstås inte bara utomjordingar, utan kan appliceras på ett otal samtida fenomen. Den globala islamistiska konspirationen är ett exempel som många stött på. (Besök annars ett slumpmässigt urval av kommentarsfält som har ens avlägset med invandring att göra. Känsliga läsare varnas på förhand.) Den mer inhemska HBT-lobbyns framfart är ett annat populärt tema (även känt som radikalfeministmaffian eller variant på temat). Ekokammaren som medveten konstruktion (snarare än som oavsiktlig strukturell effekt av individuella aktörers agerande) är en god syndabock för vissa. Andra har upphovsrättslobbyn. Åter andra klänger fast vid judarna, borgerligheten och kommunisterna som de stora Andra som vill göra livet tjurigt för dem. Du hittar säkert fler exempel om du joggar omkring lite bland samtida texter.

Det finns tillräckligt med dålig smak där ute för att bedöva en häst på någon mils avstånd. Att tala om tankemässig balkanisering är inte lika överdrivet som det hade kunnat vara.

Alternativet till att postulera en stor, ondsint och onödig entitet som ligger bakom allt det onda som drabbar oss är inte direkt hoppingivande, dock. Det finns ändå en viss tröst i tanken att det finns någon som har kontroll över världen, trots allt – även om de är onda så håller de ordning på torpet. Alternativet att ingen – inte ens Tomten – har kontroll över världen kan vara direkt traumatisk. Vi vet ju trots allt i vilket prekärt skick världen befinner sig i, och om det inte finns någon som håller saker i schack –

Tja, när Gud är död är allt tillåtet och inget förbjudet.

Det må vara dålig smak att syssla med konspirationsteorier. Men det är åtminstone förståeligt.