#svpol

Låt oss gå tillbaka till sjuttiotalet, för det är nästan här vi måste börja. Vi har den person som rent allmänt brukar kallas Sveriges stjärnskott på politikerhimlen bränna utrikespolitiska broar genom att jämföra angrepp på dåtidens mest luftvärnstäta land med Hitlers illgärningar, vi har en stark socialdemokrati under Den Store Ledaren och allt är faktiskt relativt väl för svensk socialdemokrati. Kommunismen hålls på bekvämt avstånd, samtidigt som man försöker återgå till en internationell version av folkhemmet. Socialdemokratin äro stark under Palme.

Men så går något tragiskt och händer. En mentalt instabil alkoholist skjuter ihjäl statsministern och socialdemokratins starkaste hopp för att fortsätta sin maktdominans i svensk politik. Arvet efter Palme i form av Anna Lindh och Göran Persson samlar partiet till fortsatt kamp, men trots det blir de politiska följderna av Palmes bortgång noterade bara två år efter då för första gången på 70 år kommer ett nytt parti in i Sveriges Riksdag.

Miljöpartiet får en Seal of Approval

Ytterligare en effekt kan noteras i valet 1991 då Socialdemokraterna noterade sitt lägsta stöd någonsin, under 30% och följaktligen kom iväg från den stabila maktposition som partiet åtnjutit de tidigare 70 åren (med vissa smärre undantag). Jag är inte säker på att det erkänns högt, men chocken efter detta måste ha skakat om partiet mer än vad vi någonsin kan föreställa oss – och skalvets efterverkningar har inte riktigt dött ut än, vilket vi fick se då man försökte välja en partiledare som inte valts av den förra partiledaren långt i förväg.

1994 kom man in igen. Och man trodde allting var väl, men 1998 fick man bevisat för sig att så inte var fallet. Man blev beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, en koalition som benämnts de Rödgröna och som faktiskt överlevde ända till valet 2010. År 2003 drabbades partiet av nästa katastrof. Anna Lindh blev mördad av en dåre på bärsärkargång och Perssons tilltänkta efterträdare dog snabbt och våldsamt, en analogi för vad som komma skall. Under 2004 avslöjades det att man fritt ville skicka folk till tortyr och våldsamheter, via CIA. Lindh fick större delen av skulden för den affären, men hurvida hon bar majoriteten av ansvaret går att ifrågasätta.

Valet 2006 var en framgång för Socialdemokratins eviga motståndare, Moderaterna. Det var också en personlig chock för Göran Persson som synbart blivit bekväm på sin påfågelstron i Rosenbad. Och Mona Sahlin fick den otacksamma uppgiften att representera en politik hon själv inte trodde på. Och varför, egentligen?

.

Ska inte en partiledare ha auktoritet nog att kunna driva igenom sin vilja? Under valet 2010 var jag en av Mona Sahlins absoluta motståndare. Jag har aldrig gillat henne, eller socialdemokraterna, speciellt mycket vilket ni möjligen kan gissa av ovanstående artikel, men den jag bild jag har fått är en desperat partiledare som gjort sitt bästa för att försöka driva sin linje mot ett oförstående maktblock inom Socialdemokratin. Det får mig att ångra många hårda ord mot Sahlin.

Och vad vill detta maktblock då? Jo, det kan vi nog se i själva titeln. Det är KUL att sitta i opposition, att göra sig lustig över Alliansens alla snedsteg, att sila mygg och svälja elefanter och säga att man inte har en real makt att utföra någonting. För man har inte fått makten. Lite som ett “skyll er själva, ni vill ju inte ha oss, därför får ni allt det här.” Man behöver inte ta ansvar för den riktning man tar landet i. För är det någonting Socialdemokraterna i nuläget saknar så är det samhällesansvar. Jag kan orera ont om Palme i en halv evighet, men han hade samhällsansvar.

Han kunde vara pragmatisk, men ändå inte ge upp sina ideal. Det var därför han bröt mot Godwins Lag samtidigt som vi fick motor till Viggen. Persson var tråkig, men han var en stabil politiker. Vad har man nu? Ett panikval i form av Super Mario. Och så fort den gamla pragmatiska synen gör sig synbar och någon twittrar om det, så gnäller de och vill förbjuda Twitter i Riksdagen. Socialdemokratin har fallit, och det är oklart huruvida den någonsin kommer återfå något av sin forna glans.